
Dikter under Rosenvalvet
Våren som våras (Det hemskaste jag vet)
Drömmande Fiskar byts mot en djärv Vädur
Och ljuset kommer tillbaka
Livet vaknar överallt omkring mig
Luften fylls av kärlek
Men i mitt hjärta dväljes endast vemod
I mitt hjärta dväljes smärta blott
Det är någonting med den här tiden
Som gör hela min själ så rädd
Våren som våras
Är det hemskaste
Jag vet
Det våras för alla hemligheter
Som gömdes då hösten kom
Hopp och kärlek står hjälplösa
Inför en hård och bister värld
Och tecknen på hur världen en gång var
Bringar tårar till min kind
Våren som våras
Är det hemskaste
Jag vet
Det våras för små vita blommor
Som sträcker sig upp mot klarblå sky
Bara för att så förgiftas
Av människans bilar och industri
Och vi har gjort vår livgivande sol
Till en fara för våra liv
Våren som våras
Är det hemskaste
Jag vet
Det våras för den lilla rådjurskalven
På dess första stapplande steg
Bara för att till hösten skjutas ner
Av någon jägare med gevär
Och fåglarnas sånger blir snart tysta
Då de ätit från bonden giftåker
Våren som våras
Är det hemskaste
Jag vet
Våren som våras
Är det hemskaste
Jag vet