top of page

Dikter under Rosenvalvet
Svärdet
Där kärlek fanns
Är kärlek död
Där glädje fanns
Finns smärta blott
Jag kände svärdet genomborra mig
Den dag du sa ditt farväl
Tårarnas fall
Gör dröm till damm
Gör ljust till mörkt
Kärlek till sår
För sorgen är en kall och ensam plats
Och det är den plats jag kallar hemma
Jag minns en tid
Då glädje fanns
I mitt hjärta
Vart finns den nu?
För lycka är en plats jag en gång känt
Men aldrig mer kan jag dit gå
Till tidens slut
Ska jag gråta i mörkret
Ensam
Tills den dag då jag dör
Ty ensamheten är den plats jag känner bäst
Och där ska jag stanna kvar
bottom of page