top of page

Dikter under Rosenvalvet
Svart och blont
Jag hade nog sett mycken skönhet
Men aldrig tänkt noga på det
Blott skönhet berör mig nog knappast
Sött lockar inte min blick
Men då såg jag såg dig en morgon
I klänning svart som vinternatt
Och hår blont som sensommargräs
Jag såg direkt att du var en gåta
En gåta jag ville ge svar
Skarp bitskhet och silkesmjuka läppar
Sorgsenhet i ditt leende mun
Ditt mörker helt blandat med ljus
En märkvärdig mix av svart och blont
Tänkte att jag kan bota din sorgsenhet
Lätta din mörka ensamhet
Men jag var rädd att gå närmre
Att hållas uti din fasta famn
Fast jag älskade ditt mörker och älskade ditt ljus
Jag var så väldigt svag för dig
Så väldigt svag för svart och blont
bottom of page