När löven faller ner

Fåglarna flyger mot varmare väder
Färgerna på löven ändras
Mörkret faller över landet
Hösten har kommit hit

När kalla vindar blåser ifrån norr
Minns jag dig som bäst
För det var just vid den här tiden
Du gick din väg, min finaste vän
Nu har tiden gått, så många dagar
Men såren som du gav mitt hjärta
Verkar aldrig vilja läka

Ännu minns jag dina djupa gröna ögon
När våra våra blickar möttes den första dagen
Smaken av dina söta jordgubbsläppar
Din tunga så mjuk runt min tunga
Ditt underbara, älskande leende

Ditt huvud på min axel
Dina fingrar tryckta så hårt kring mina
Som aldrig ville släppa

Du talade direkt till mitt hjärta
Två straightedge-vegetarianer
Som gillade Asiens mystik
Och som var tokiga i gotisk konst
Vi lästa poesi på slitna soffor
Shoppade konstskräp tills vi trött föll ihop

Vi var alltid tillsammans
Såklart du var den rätta
Det var du som gav mig liv
Och du sa till mig
Du skulle vara för evigt min

Men din kärlek dog
Vet inte varför
Du bara sa du måste gå
Och lämnade mig ensam
En regnig dag på hösten

Hus, träd och gator och bilar
Ser ut precis som då
Men den gamla bänken som vi kysstes på
Står tom och öde nu
Trottoaren som vi gick på
Är sprucken nu och hård
Och det regn genom vilket vi brukade vandra
Gör nu bara kroppen kall

Men även om du är lång bort
Finns en sista sak jag vill säga dig
Jag kommer att vara dig evigt tacksam
För den tid som du gav till mig

Och när löven faller ner
Faller mina tårar med