top of page

Dikter under Rosenvalvet
Kall och ensam
Vi letar efter gemenskap
Rädda för tillgivenheten
Rädda för vad hjärtan säger
I en kall och ensam värld
I en kall och ensam värld
Vandrar människan ensam
Sträcker ut en hand att hålla
Men ingen vågar ta den
I en kall och ensam värld
Vindar sig mörka stigar
Och när vi äntligen solen ser
Då stänger vi våra ögon
För det gör ont att se
Och när vi stiger ut i ljuset
Då är det försent
Då är allting försent
Det är en kall och ensam värld
Som flödar över av tårar av smärta
Kall och ensam värld
Full av sorgsna människor och längtar
Och om vi finner vår kärlek där
Låter vi snart den gå
Låter den gå
Bäst bara gå
Vänd aldrig om
Bli aldrig fast
Alla band bryts
Kärlek är falsk
Men vi letar efter gemenskap
I en kall och ensam värld
bottom of page