
Dikter under Rosenvalvet
I parken om våren
Ensamhet om hösten går bra
Även om det känns fint att gå med någon
Bland fallna löv i strilande regn
Så kan jag klara det
Jag kan klara av hösten ensam
Ensamhet om vintern går bra
Även om det känns fint att mysa med nån
Medan snön yr utomhus i mörkret
Så kan jag klara det
Jag kan klara av vintern ensam
Ensamhet om sommarn går bra
Även om det känns skönt att ligga hos nån
I sanden på stranden i en solnedgång
Så kan jag klara det
Jag kan klara av sommarn ensam
Men att gå i parken om våren
Smärtar mitt hjärta, får mina ögon att tåras
När jag ser upptagna fåglar som häckar
Ser alla människor som går hand i hand
Då känns tomheten i min hand som mest
När allting är helt skirt och grönt
När allting står i strålande blom
När allting är fyllt av liv och av lust
När luften är fylld av kärlekens kraft
Då slår ensamheten emot mig som mest
Måste fortsätta gå genom parken ensam
När lovsång till kärlek sjungs ifrån varje träd
När jag vill jag vill få bygga mig ett eget bo
Och det finns mycket jag kan klara av
Men jag kan inte klara våren ensam