
Dikter under Rosenvalvet
Den ensamma vandraren
Jag har sett dig ofta
Gå på väg full av stenar
Du sparkar åt sidan
När du drömmer om lyckan
Förbi stall, förbi gårdar
Sparvarna flyger
När de ser dig komma
Vandrandes ensam
På en sliten enslig väg
Hej du som vandrar
Hallå du som vandrar
Gråt ej du som vandrar
Farväl du som vandrar
Vandrar ensam tyst förbi
Vid sidan av åns kant
Förbi fält, förbi åkrar
Skymningen faller
Mörkret uppstiger
Hej du som vandrar
Hallå du som vandrar
Gråt ej du som vandrar
Farväl du som vandrar
Vandrar ensam tyst förbi
För män verkar dumma när ingen vill ha dig
Folk verkar grymma när du ingen känner
Regnet som faller får din kropp att frysa
Vägen känns ojämn när du går den ensam
Men hej du som vandrar
Hallå du som vandrar
Gråt ej du som vandrar
Du ska se du som vandrar
Med tiden du som vandrar
Torkar tårar du som vandrar
När du vandrar ensam livet fram