
Dikter under Rosenvalvet
De gamla hednadar
En varm och solig sommardag
Såg jag runstenar på en äng
De var allt som fanns kvar från länge glömda dar
När andra människor gick på denna jord
Under de gamla hednadar
När vikingar styrde vårt land
Fanns ingen asfalt och betong
Landet var vilt och människan fri
Ett land för vargar och vildsvin
Under de gamla hednadar
Täckte skog och ängar allt vårt land
Istället för bilar hade du din trogna häst
Det var en tid då tystnad ännu fanns
När naturen var din gud
När du odlade din mat
Då luft och vatten ännu var helt rent
Under de gamla hednadar
Inget jobb nio till fem
Ingen stress genom staden
Inga kreditkort och designkläder
Allt som var viktigt var din gård med din familj
Och att få ha all din tid med dem
Under de gamla hednadar
Hade kvinnor ännu hår på sin kropp
Var kurviga och naturliga
Gömde inte sina ansikten med smink
De var vackra och starka
Under de gamla hednadar
Hade männen långt böjlande hår
Deras hud var biten av vinden
Skäggstubb fanns på varje kind
Och musklerna hade inte byggts i gym
Under de gamla hednadar
Skrevs kärleksdikterna i sten
Innan kristendomen kom med sin sexism
Innan könsroller och kvinnlig synd
Och innan allt talade engelska
Och innan världen bara blev ett enda stort Amerika
Under de gamla hednadar
Fanns det Heliga Landet i skogens lund
Guds ansikte var det hos en varg
Och de Vise Män två korpar svarta
I våra nutida grå dar
Är luften smutsig, full av ljud
Jag hör bilarna i närheten
Jag känner avgaser i luften
De flesta av djuren är borta nu
Tillsammans med skogar, vattendrag och äng
Här finns inte längre mycket liv
Inte mycket skönhet längre nu
Endast sorgsna kvarlevor
Av de fria gamla hednadar
Jag säger,
Kom Freja. kom Tor, kom Balder, kom Idun, kom Verdandi och Hel
Kom ta tillbaka de land som var era
Låt det märktiga Ygdrasil resa sig upp
Men allt jag hör mellan stenarna
Är vindens tysta viskningar
För endast tre är de ting som består
Det första är kärlekens kraft
Det andra är tidens gång
Och det tredje är alltings förgänglighet